6 - farfar
jag saknar min farfar alldeles extra mycket idag. för några nätter sen drömde jag att vi träffades igen, men sen tappade jag bort honom. "glöm nu inte bort farfar, han är här nånstans" sa jag till min familj men de bara tittade på mig med tomma blickar. farfar var borta igen. det känns väldigt konstigt att tänka sig att jag aldrig kommer att få se honom igen, jag vill inte tänka att det är så.
och jag tror inte att jag tror att det tar slut. jag vill inte tro det längre. nånstans vill jag tro att det finns en fortsättning, i någon form. existensen här kanske inte är den allra yttersta. för om man inte vet vad som händer, är det inte då bättre att hoppas på det bästa?
kan man göra något bra av sorg och saknad?
och jag tror inte att jag tror att det tar slut. jag vill inte tro det längre. nånstans vill jag tro att det finns en fortsättning, i någon form. existensen här kanske inte är den allra yttersta. för om man inte vet vad som händer, är det inte då bättre att hoppas på det bästa?
kan man göra något bra av sorg och saknad?
Kommentarer
Trackback
